Vad är koldioxidinfångning (CCS) och bio-CCS?
Vad är koldioxidinfångning (CCS) och bio-CCS?
I arbetet mot klimatförändringar krävs nya metoder för att minska utsläppen av växthusgaser i atmosfären. Det räcker inte att sluta med fossila bränslen för att nå klimatmålet om 1,5 grader global uppvärmning. Vi måste även städa atmosfären på koldioxid. Mellan tre och tio miljoner ton negativa utsläpp behövs årligen för att nå Sveriges klimatmål till år 2045.
En banbrytande teknik för negativa utsläpp är koldioxidinfångning (CCS) och dess biologiska variant, bio-CCS. Dessa innovativa lösningar har potential att spela en avgörande roll i att minska vår påverkan på klimatet. Men vad är koldioxidinfångning (CCS)? Hur fungerar CCS? Och vad är skillnaden mellan CCS och bio-CCS? Här nedan reder vi ut begreppen.
Koldioxidinfångning (CCS)
CCS står för Carbon Capture and Storage, på svenska koldioxidavskiljning och lagring, och är en teknik som syftar till att fånga upp koldioxidutsläpp från rökgaser som genereras av kraftverk, förbränningsanläggningar och processindustrier innan de släpps ut i atmosfären. Istället för att låta koldioxiden sprida sig och bidra till växthuseffekten, fångas den upp, förvätskas, och transporteras till särskilda lagringsplatser. Dessa platser kan vara under jorden, så kallade koldioxidlagringsanläggningar, där koldioxiden injiceras och permanent lagras på ett säkert sätt.
Bio-CCS
Bio-CCS bygger på samma principer som konventionell CCS, men istället för att fånga upp koldioxid från fossila bränslen och industriella källor, använder bio-CCS biobränsle som en källa till koldioxid. Biobränslen till skillnad från fossila bränslen absorberar koldioxid från atmosfären genom fotosyntes under sin livscykel. När biobränsle sedan förbränns för att generera energi, fångas den absorberade biogena koldioxiden och lagras genom CCS-tekniken.
Hur fungerar koldioxidinfångning (CCS) och bio-CCS?
Koldioxidinfångning (CCS)
Processen börjar med att koldioxiden i rökgaserna skiljs från övriga rökgaser och fångas upp från kraftverk eller industriella anläggningar. Därefter komprimeras koldioxiden för att kunna mellanlagras och förbereda för transport. Slutligen transporteras den renade koldioxiden till speciella lagringsplatser, vanligtvis under jord, där den injiceras och permanent lagras i geologiska formationer.
Bio-CCS
Bio-CCS använder biobränsle i processen. Biobränslen, som kan vara organiskt material som trä eller biogent avfall, används som bränsle för att generera energi. Under förbränningsprocessen fångas koldioxiden upp och separeras för att sedan lagras med hjälp av CCS-tekniken. Detta skapar en sluten krets där den koldioxid som frigörs vid förbränningen är densamma som den som tidigare absorberats av biobränslen från atmosfären.
Genom att kombinera teknologin bakom koldioxidinfångning med hållbara resurser som biobränsle, erbjuder bio-CCS en lovande väg mot att minska de globala koldioxidutsläppen och arbeta mot klimatförändringarna. Dessa innovativa metoder visar hur teknik och biologi kan samverka för att skapa hållbara lösningar för en mer hållbar framtid.
Hur lagras koldioxid?
Avskiljning:
Den infångade koldioxiden avskiljs från övriga rökgaser. Ren koldioxid är viktig för att säkerställa att lagringsprocessen blir effektiv och att risken för skador på lagringsutrustningen minskas.
Transport:
Därefter transporteras koldioxiden till den valda lagringsplatsen. Transporten kan utföras med rörledningar, lastbilar, båt eller andra lämpliga metoder beroende på avståndet och mängden koldioxid.
Injektion i lagringsplats:
Vid lagringsplatsen injiceras koldioxiden under högt tryck och i flytande form i rätt geologiska förutsättningar. Enligt SGU måste koldioxid lagras på minst 800 meters djup i en porös reservoarbergart som till exempel sandsten. Ovanpå reservoaren behövs dessutom ett ”lock”, i form av en tät så kallad takbergart som exempelvis skiffer eller lersten som hindrar koldioxiden att tränga upp till markytan. Injektionen görs med noggrann övervakning för att säkerställa att koldioxiden sprids jämnt och inte läcker.
Geologisk lagring:
Koldioxiden lagras i porösa, djupa och ogenomträngliga geologiska formationer. Denna lagringssituation är avsedd att hålla koldioxiden isolerad från atmosfären över långa tidsperioder.
Övervakning och försegling:
Ett nätverk av övervakningssystem installeras för att övervaka lagringsplatsen kontinuerligt. Detta inkluderar mätning av tryck, temperatur, och eventuella tecken på läckage. För att förhindra läckage används olika tekniker för att försegla lagringsplatsen, inklusive injicering av tätningsmedel eller användning av ogenomträngliga geologiska formationer.
Vad händer med lagrad koldioxid?
Lagrad koldioxid genomgår en process där den injiceras och permanent förvaras på platser kända som koldioxidlagringsanläggningar. Oftast utnyttjas sedimentära bergarter, som till exempel porösa och djuptliggande sandstenslager. Över tid kan koldioxiden genomgå en process som kallas mineralisering, där den reagerar med mineraler i den omgivande berggrunden och omvandlas till stabila föreningar. När koldioxiden lagras på detta sätt förhindras den från att släppas ut i atmosfären och bidra till den globala uppvärmningen.
Illustration av hur koldioxidinfångning (CCS) fungerar
Vårt arbete med bio-CCS
SFABs systerbolag Söderenergi är de som producerar vår fjärrvärme. Det sker i kraftvärmeverket i Igelsta som nu satsar på bio-CCS. I processen att producera värme och el används biobränsle som till exempel byggavfall. Det tillsammans med kraftvärmeverkets geografiska läge ger bra förutsättningar för bio-CCS. Byggstart av en anläggning för bio-CCS är planerad till 2026 och har potential att avskilja 500 000 ton koldioxid per år.
